I tvåvåningshuset mitt i bilden har Autoropa sitt huvudkontor. Firman grundades 1934 och man fick generalagenturen för Renault, Hudson och Standard samt Federal lastbilar. I huset till vänster, nummer10, har Iwa-foto sitt huvudkontor. Firman bildades 1943 och hade sitt namn efter en av ägarna, Astrid Iwa Andersson. 1945 hade man tre "Ateljéer och fotomagasin" förutom huvudkontoret. Mången Malmöbo har varit och blivit fotograferad i någon av dessa ateljéer. Precis runt hörnan ner på Skansgatan 2 ligger Ströms bilverkstad som lämpligt nog har Renault-service men också biluthyrning.
Gatan har sitt namn efter den exercisplats som det på Drottningtorget förlagda Kronprinsens husarregemente hade öster om kanalen. 1898 flyttade husarerna till Regementsgatan.
 |
Dansen går på Chez "L" 1967. Personerna på bilden har ingen anknytning till texten. |
Vi hade träffats några gånger på Chez "L" och nu blev vi hembjudna på te till en av flickorna. Diskot stängde klockan ett men vårt lilla sällskap gav sig iväg redan vid elvatiden och gick längs Södra Promenaden över Carolibron. Huset låg längs Exercisgatan (längst till höger på bilden ovan) men vi gick inte in via den pampiga huvudentrén utan gick över den mörka bakgården och upp längs de vindlande kökstrapporna. Vi trädde in i ett ganska litet kök, genom en serveringsgång och ut i ett stort rum med stora vackra fönster, högt i tak, kakelugn, parkettgolv, välarbetade höga fotlister och massor av stuckatur i taket. Rummet var tomt så när som på några fåtöljer, ett par småbord och ett stort biljardbord.
Genom dubbeldörrarna såg vi de andra rummen som låg i fil ut mot gatan och från rummet längst bort hälsade föräldrarna på oss. Eftersom jag och kompisarna en gång i veckan spelade Dansk kägel på Restaurant Süd blev vi eld och lågor. Bordet var uppställt för just Dansk kägel och det blev en härlig biljard-och-te-kväll.
Stora rum i fil och biljardbord i lägenheten var en ny upplevelse för oss pågar. Vi hade alla tillbringat vår ungdomstid i de nybyggda förortslägenheter som byggts under miljonprogrammet. Där fanns inga rum i fil, inga vackra snickerier och definitivt inte plats för ett biljardbord. Å andra sidan var det uttänkt var tv:n och soffan skulle stå.
Lite innan ett gick vi bort till Gustav Adolfs torg och tog nattens sista buss nr 15 klockan 1.20. Vi hade haft en fin kväll och fått en kort inblick i en annan värld.
Detta var ett av alla de hus som politikerna sa var saneringsmogna och i så dåligt skick att rivning var det enda alternativet.
Se även Då och nu
