Mitt i seklet


mittiseklet.com:
Rättigheter och utförande Bo Olsson


Mitt i seklet

 Hjalmar Gullberg





Publicerad i Arbetet 1998-05-23

Barndom i en stad

Gullberg var ung i en tid då
ungdomen sattes i centrum

Hjalmar Gullbergs födelsehus, Föreningsgatan 10 B.

Foto: André de Loisted

Av Stefan Ersgård

Malmö var i Hjalmar Gullbergs barndom en stad i expansion. Handel och industri blomstrade, arbetarna flyttade in i bostadsområden i de östra och södra stadsdelarna. Borgerskapet levde däremot företrädesvis i stadens kärna innanför tullarna. Där bodde också Gullbergs biologiska föräldrar vid Gustav Adolfs torg.
Malmö Allmänna Sjukhus hade invigts 1896 och leddes av kirurgen Fritz Bauer, en annan berömd son av Malmö. Samma år arrangerades Industriutställningen i Slottsparken.

Den mindre företagsamheten växte upp i området kring Möllevångstorget. Många barnrika familjer bosatte sig i denna stadsdel, som också var Hjalmar Gullbergs.
Fosterföräldrarna Elsa och Bengt Gullberg och barnen Elisabeth och Hjalmar lämnade Holmgatan och flyttade några år in på 1900-talet till det så kallade "Hundrahuset" på Södra Förstadsgatan 100. Bengt Gullberg var gårdskarl i fastigheten i hörnet av Södra Förstadsgatan och Möllevångsgatan.
Pojken växte upp i ett hem med överflöd av värme och trygghet. Han fick även en borgerlig uppfostran, som i framtiden skulle prägla hans person.
Elsa Gullberg ägnade sin fosterson all möjlig omsorg, och hon var den som stakade ut hans väg till en gedigen utbildning.
Det finns paralleller mellan Gullberg och den danske diktarprästen Kaj Munk, ett av hans berömda årsbarn. Även Munk blev som liten föräldralös och fick ett nytt hem hos Marie och Peder Munk, ett lantbrukarepar som levde under små förhållanden.
Marie Munk och Elsa Gullberg uppvisar slående gemensamma karaktärsdrag; de styrde båda i hemmet och de älskade båda högt sina fostersöner. De uppoffrade sig och försakade kärleksfullt avsevärda medel för att ge pojkarna en god start i livet.

Hjalmar Gullberg gick först på Pildammsskolan och sattes därefter i Malmö Latinskola, där han tog studentexamen 1917.
Han gick ut med lysande betyg på helklassisk linje; A i grekiska, a i latin och A i svenska. Han var en flitig och framgångsrik gymnasist, som uppskattades av lärare och kamrater.
I studentkullen fanns bland andra Ingvar Andersson, som senare blev riksarkivarie. Han och Gullberg upprätthöll troget vänskapen genom livet och de vittra herrarna var dessutom ledamöter av Svenska Akademien. Gullberg invaldes 1940 på stol VII efter Selma Lagerlöf. Ingvar Andersson efterträdde tio år senare professor Martin Lamm.
År 1914 invigdes Baltiska utställningen och Malmö var under några månader ett internationellt centrum. Staden fräschades upp. Fersens väg blev paradgata. I hotell och restauranger talades främmande språk. Hjalmar Gullberg var 16 år och upplevde fläkten av den stora världen och strömningarna i tidens musik, konst och design.
Utställningen fick ett abrupt slut vid första världskrigets utbrott. Gäster från inblandade nationer skyndande hem. Malmö gick in i en krigs- och kristid. En period av flera års avspärrning inleddes.
I november 1918 kapitulerade det tyska kejsarriket. 28 juni 1919 undertecknades Versaillesfreden. Världen låg öppen för den 21-årige Hjalmar Gullberg och hans generation.



Docent Anders Palm är specialist på Gullbergs diktning. Han och Lennart Moberg, läkare och tonsättare, har öppnat Gullberg-året med bokverket Jag bor vid ett rastställe. Hjalmar Gullbergs landskap, dikt, bild, ton.
- Man ska komma ihåg att Gullberg var ung i en tid då man faktiskt började tala om en ungdomskultur. I slutet av 1920-talet och i början av 30-talet fick man upp ögonen för ett sundhets- och friskhetsideal som satte ungdomen i centrum. Det var idéer som lade grunden till vår egen friskis-och-svettis-kultur. Man talade om den "nya" vitalismen, som bland annat innebar en radikalt öppnare syn på kärleken, sexualiteten och den ungdomliga kroppsligheten. Verkligheten blev mer öppet erotiserad, säger Anders Palm.

Han tar som exempel Kärleksroman, den diktsvit som inleder Kärlek i tjugonde seklet (1933).
- Hör här.

Man är modern och man är fördomsfri.

Jag tillhör tydligtvis de polygama.

En kvinna lockar. Vem kan låta bli?

Du teg och ställde inte till ett drama.



- Gullbergs hyllning till kvinnan är en slags lyrisk naturism, en erotisk dikt som vågar tala om nakenhet: kropp mot kropp. Han var den gången en poetisk röst för vad man kallade "den nya sakligheten". Kärlek i tjugoende seklet kom ut samma år som RFSU grundades. Det är ett tänkvärt sammanfall, kanske ett sammanhang.

Anders Palm citerar Gullberg:

Av vetenskapen, ej av kärleksdikter,

får man besked som håller sig till saken.

Yngling, med hämningar och själskonflikter

blev botad, när han såg en kvinna naken.

Var det en brytning med det gamla i en ny tid?



- Ja, det var ungefär i Stockholmsutställningens år 1930. Funktionalism och freudianism blev på modet till och med i poesin. Det skulle vara raka linjer och raka besked. Det var säkert bland annat därför Kärleksroman tog tag i så många som var unga då. Svärmeriet hade äntligen fått sällskap med kroppen.
Hjalmar Gullberg tillhörde de belästa och intellektuella pojkarna på Latinskolan. Hade han en litterär utblick under skolåren?
- Gullberg var ju gymnasist i krigstid och Europa var stängt. Världen fanns bara i böckerna och tidningarna. Men just när han blivit student öppnades Europa. Och det var billigt, till och med för fattiga studenter, att ge sig ut i världen. Den svenska kronan var stark som aldrig förr - eller senare.
- Hjalmar Gullberg var väl inskolad i den europeiska kulturen, alltifrån det antika Grekland och Rom till det Centraleuropa som dominerade kartbilden efter första världskriget. Hans första stora utlandsresor 1922-23 gick till Tyskland och Frankrike. Det var i högsta grad bildningsresor. Han återvände med intryck från landskap och kulturer, som han tidigare bara hade läst och drömt om. Och han fick aningar om den nya litteratur som var på väg i Europa, berättar Anders Palm

Hjalmar Gullberg inledde sina studier i Lund. Hans ämnen var nordiska språk och latin.
Efter militärtjänstgöring i Halmstad återvände Gullberg till Lund. Han inriktade sig nu på litteraturstudierna och specialiserade sig på diktarekollegan Ola Hansson.
I vänkretsen fanns Ingvar Andersson, Ivar Harrie, Tristan Lindström, Frans G. Bengtsson, Bengt Hjelmqvist och Karl Ragnar Gierow. Han medarbetade flitigt i tidningen Lundagård och deltog i karnevalerna 1920 som Virapullan och 1924 som Hamlet.
Hjalmar Gullberg hade även en musikalisk ådra och hade varit violinist i Latinskolans kapell. Han försökte sig till och med på att bli kompositör själv genom att skriva romansmelodier till texter av andra författare, bland andra Fröding, Karlfeldt och Levertin. En del av dessa Gullbergs tidigare aldrig publicerade och aldrig sjungna tonsättningar ingår på den CD-skiva som utgivits av Discantus Skåne i anslutning till Anders Palms och Lennart Mobergs nya bok om författaren.
- Hans tidigaste poetiska försök kan man spåra till 1918. På 20-talet - just i anslutning till resorna ut i Europa - gör han alltmer varierade och avancerade försök, också i modernistisk stil. Men han valde till sist en mer traditionell linje, inte minst därför att han där kände kontakten med musiken, det sångliga, det sångbara.
Hade musiken ett direkt inflytande på Gullbergs diktning?
- Svaret på din fråga finns i en precis formulering i dikten Till en näktergal i Malmö. "Jag hör musik och letar efter orden". Det var inte bara en vacker - och musikalisk - fras. Det låg en kreativitets-psykologisk realitet i detta, att han faktiskt kunde uppleva inspirationen som ordlös musik. Ord och tanke kunde födas som i en vågrörelse ur en inre musikalisk förnimmelse. Detta är helt centralt för att förstå musikaliteten i hans poesi. På omslaget till diktsamlingen Sonat finns en liten violin och en stråke. Det är hans diktnings logo.
I början av 1928 ärvde Hjalmar Gullberg sina biologiska föräldrar. Han blev en förmögen person och hans livssituation förändrades.
- Han köpte stenhus i Lund på Västergatan 11 och blev en "ensamstående bildad herre". Han kunde i lugn och ro ägna sig åt att översätta klassikerna och arbeta vidare på sin lyrik.
Pengarna gav honom alltså frihet?
- Ja, definitivt. Han hade en mardröm om sig själv som svensklektor i Sundsvall. Men det blev ju något helt annat, konstaterar Anders Palm.

© Materialet är skyddat av lagen om upphovsrätt.
Sidans topp