När järnvägen mellan Malmö-Ystad anlades var huvudstationen förlagd i västra hamnområdet. Linjen kallades för grevebanan på grund av det intresse den hade för de storgodsägare som hade sina herresäten utmed banan. Storgodsägarna hade också tecknat största delen av aktiekapitalet men banan gick inte särskilt bra och det dröjde 11 år innan det blev någon vinst att dela ut. Man öppnade för trafik 1874 och prislappen blev cirka 3 miljoner kronor.
Så småningom skulle man anlägga en station vid Södervärn men många stretade emot detta. Tre tomtspekulanter - vinhandlaren Otto Frick, bokhållaren Claes Siegbahn och kontoristen Göran Ahlman - hade nämligen köpt upp ett stort område vid den tänkta stationen. När väl stationen var byggd startade en frenetisk byggverksamhet.

Malmös första spårvagn
1887 var ett annat speciellt år i Malmös historia, det var i augusti detta år den första spårvagnen skramlade genom stan. Det var en hästspårvagnslinje och på vagnarna stod det målat Hamnen - Södervärn. Sträckningen var Södra Förstadsgatan - Gustav Adolfs torg - Södergatan - Stortorget - Frans Suellsgatan - Norra Vallgatan och vidare över Skeppsbron (dåvarande Östra Kajgatan) ut till Hans Michelsengatan och Varmbadhuset. Resan tog 20 minuter och tillåtna antalet passagerare var 22.
"De eleganta vagnarne från Kockums verkstad hade redan i flera dagar rullat på spåren och träningen af hästarna verkställts med all omsorg, innan den allmänna trafiken i går tog sin början" skriver Skånska Aftonbladet den 29 augusti. Det dröjde dock till 1900 innan man lade dubbelspår, innan dess fanns endast mötesplatser.