Mitt i seklet


mittiseklet.com:
Rättigheter och utförande Bo Olsson






Mitt i seklet


Publicerad i Arbetet den 30 september 2000

”Det är oerhört dystert”

Göran Persson frustrerad över alla
felgrepp som gjorts under 90-talet

Av Anna Lindblom

MALMÖ. Statsminister Göran Persson talar i termer av besvikelse, sorg och frustration när Arbetet ringer upp och frågar hur det känns denna sista dag. Samtidigt understryker han att tidningens ekonomi var så misskött att det i detta skede var omöjligt att rädda den, och lägger hela skulden på det gångna decenniets tidningsledning.

Därmed gör han något av en helomvändning, och ger LO rätt i dess konsekventa vägran att stödja tidningen med pengar.
Sista numret av Arbetet kommer ut i dag – hur känns det?
– Ja, det är naturligtvis oerhört dystert. Jag känner en väldig frustration över alla de felgrepp som skett under en så lång tid, och som gör att det inte går att rädda tidningen i dag. Jag är oerhört besviken på dem som har haft ansvaret för tidningen under nittiotalet. Det som känns mest tragiskt är att det ju inte saknas läsare, att Arbetet är en tidning som verkligen uppskattas av alla oss som läser den. För mig som partiordförande har Arbetet alltid varit den tidning som fört fram den socialdemokratiska rörelsens talan. Det vi ser i dag är, tyvärr, en historisk händelse.

Varför gick det så här illa?
– Här har funnits en ledning under nittiotalet som uppenbarligen inte har tagit de rätta besluten. Vi har sett rosa tidningar och annat som jag har tyckt varit mycket märkligt.
LO och partiet har haft ganska olika inställning till huruvida Arbetet bör räddas. Hur ser du på denna splittring inom arbetarrörelsen?
– Fram till dess att jag förstod hur stora brister det fanns i tidningens ekonomi så har LO:s hållning varit ett mysterium för mig. Nu kan jag konstatera att det hade behövts betydligt större summor än de 30 till 40 miljoner som hittills har diskuterats. Jag har varit mycket förvånad över LO:s agerande, men nu kan jag konstatera att de uppenbarligen hade bättre insikt i tidningens ekonomi än jag.

Du riktar hård kritik mot ledningen under nittiotalet, men vem syftar du egentligen på?
– Styrelsen och vd, naturligtvis.
Och ägarna?
– Ja, det finns förstås även anledning att fundera över deras hållning gentemot vad ledningen har fattat för beslut.
Eftersom vi har blivit uppsagda till följd av en konkurs får vi inte ut våra uppsägningslöner på normalt vis. Sedan i augusti har vi istället gått och jobbat för de pengar vi får genom den statliga lönegarantin. Den har ett tak på 100.000 kronor, och många av oss har redan nått den gränsen. Dessa personer går ut härifrån i dag, ut i arbetslösheten, utan att få med sig ett öre. Resten av oss når taket inom den närmaste månaden, och är därefter hänvisade till a-kassa. Hur stämmer det med din uppfattning om en anständig företagsavveckling?
– Det är ju en effekt av att man in i det sista försökte rädda tidningen. Och det var väl också er vilja, att man skulle försöka?
Ja, tack för den här tiden då.
– Ja tack, tack.
© Materialet är skyddat av lagen om upphovsrätt.
Sidans topp