Mitt i seklet


mittiseklet.com:
Rättigheter och utförande Bo Olsson






Mitt i seklet


Arbetet – innerligt älskad och saknad

Av Bodil Nilsson
När jag kom hem i mars 1963 och berättade för mor och far att jag hade fått arbete på tidningen Arbetets bildarkiv lyste stoltheten hos dem. På Arbetet, tidningen som de prenumerade på och som lästes varje dag.
Svens och Bojans tös som gärna diskuterade politik med mor och far i köket på Fågelbacksgatan skulle alltså börja på tidningens redaktion med att arkivera bilder och vara behjälplig med det mesta som t ex koka kaffe åt redaktörerna.
Jag var på 17 år när jag började hos Stina Nilsson, som då var sekreterare åt Frans Nilsson och även ansvarig för bildarkivet. Redaktionschefen Thor Bylund var lite orolig över min ålder, men Stina tyckte nog att vi kunde prova.
37 år blev det – 16 mars 1963 – 30 september 2000.

Nu är det slut och det känns overkligt att jag inte längre ska gå till tidningen. I hela mitt vuxna liv har jag levt med tidningen som är en del av min själ.
Det känns overkligt att inte längre få delta i intressanta diskussioner med mina trevliga arbetskamrater, få plocka fram bilder eller text, göra rubriker till artiklarna som ska in på nättidningen.
Alla samtal från läsarna och andra trevliga människor som vi möter dagligen i tidningsbranschen.
Det känns overkligt att jag inte längre ska kunna fråga Bosse om ”hur var det nu egentligen jag skulle göra?” eller om ”Annki vill ha lite kaffe?”.
Det känns overkligt att denna tidning efter 113 år bara ska försvinna.
Åren på Arbetet har varit så givande och läraktiga så jag tror faktiskt att de format mig som människa.
Många av våra kända kända politiker, författare, konstnärer har medarbetat i Arbetet och det har varit många givande möten med dessa.

När jag var alldeles ny på tidningen kom dåvarande redaktionssekreteraren Harry Ekblom in till mig på arkivet och talade om att om jag bara läste tidningen noggrannt dagligen skulle min lycka vara gjord. Harry och jag arbetade tillsammans i många år.
Han har lärt mig mycket som jag är innerligt tacksam för. Harry Ekbloms efterträdare som redaktionschef Bosse Näslund, var också min chef och det var en intressant period när vi gick om Sydsvenskan.
Jag räknade spalter med ett snöre för att mäta texten, minns jag.
Jag har växt in i redaktionen på något vis, så nu när separationsångesten sätter fart, vet jag bara inte var jag ibland ska ta vägen. Det kommer att bli en svår tid framöver, men när jag tänker på allt som jag fått vara med om hjälper det lite.
1966, när Ernst Wigforss fyllde 85 år, ville den socialdemokratiska partiledningen uppvakta med en fin middag på Arbetet. I köket på femte våningen förberedde Stina Nilsson och jag middagen som höll på att gå om intet. Svampsåsen som skulle flamberas höll på att brinna upp. Men det gick vägen och alla blev till sist nöjda med måltiden som bestod av löjrom med potatis och gräddfil samt helstekt kotlettrad och flamberad (nästan bränd) svampsås.

Ett möte jag speciallt minns var med Tage Erlander när han kom till Bokens dag 1972 i november. Han hade skrivit om sina minnen (sex volymer 1972-1982).
Min far hade just dött, han var en stor anhängare av Tage Erlander, och jag fick på Bokens dag en pratstund med Tage samt en autograf i hans nya bok.
Det kändes stort och högtidligt.
När Lech Walesa kom till Malmö för att hämta Låt Leva-priset i maj 1981 fick jag nöjet att vara med och när Frans Nilsson gick i pension hade jag både Gunnar Sträng och Sten Andersson bredvid vid middagsbordet. Det var roligt att höra dem berätta minnen.
Arbetets nöjeschef Tony Kaplan och jag har nästan på månaden varit lika länge på Arbetets redaktion (jag leder dock lite) och vi har under åren kämpat tillsammans med bilder och text.
Ibland oense men för det mesta ense. Fast Tony vill ju egentligen alltid ha sista ordet – det ska vara som han tycker.
Jag hade aldrig fått träffa så många trevliga och intressanta människor om jag inte fått chansen att börja på tidningen i mars 1963.
Tack Stina för att du tog hand om mig då!

Jag riktar ett stort tack till Arbetet – min tidning. Den har i alla tider kämpat och kommit ut troget i 113 år. Det är inte många tidningar som når upp till den nivån.

Arbetet – innerligt älskad och saknad
© Materialet är skyddat av lagen om upphovsrätt.